Rådjur (Capreolus capreolus)

Metsäkauris. Kuva: Antti Härkälä

Kännetecken

Rådjuret är litet för att vara ett hjortdjur. Ett fullvuxet djur väger mellan 20 och 30 kilo. På sommaren är rådjuret rödbrunt och gråbrunt på vintern. Rådjurets svans är endast en obetydlig stump inne i ett tredelat skinnveck och den har inte långa hår, vilket är typiskt för våra krondjur.  Rådjuret har en vit spegel på bakdelen. Spegelns form anger könet redan vid första ögonkastet – hos en hona hänger långa gulaktiga hår, det vill säga ett “förkläde”, nere vid den nedre kanten av spegeln. Hanens “pensel” syns endast under maglinjen i sidoprofil.

Förekomst

Rådjur fanns i Finland på 1700-talet, men sedan utrotades arten. Under 1900-talet försökte rådjuret sprida sig tillbaka till Finland från öst via Karelska näset och från väst runt Bottenviken. De östliga spridningsförsöken gav inte upphov till ett permanent bestånd. Däremot lyckades de rådjur som kom från Sverige till en början bilda små permanenta bestånd i floddalarna. Förhållandena var inte gynnsamma för rådjuret, som inte egentligen lyckades breda ut sig i sydlig riktning. Inplanteringen på Åland och senare i Egentliga Finland och Nyland var äntligen framgångsrika. Därefter började beståndet öka och sprida sig i nordlig riktning. I Norra Finland måste rådjuret noggrant välja sitt levnadsområde och i höjd med Uleåborg förekommer rådjuret endast vid flodmynningar.

Levnadsvanor och näring

Den mest populära livsmiljön utgörs av skogskanter vid odlingsområden. Vad gäller näring är rådjuret det mest kräsna av våra hjortdjur, det äter helst bara mjuka växtdelar. Den största delikatessen för rådjuret är mjölke, älggräs, smörblomma, kabbleka och till och med svamp. På vintern utgörs den viktigaste näringen av busk- och trädskott, men rådjuret gräver också fram mjukare näring under snödrivorna så länge snötäcket är tillräckligt tunt. Främst blåbärsris, lingon, ljung, lavar och skägglavar är stora delikatesser. Rådjuret använder sällan barrträd som näring och då endast tunna kvistar.  På vintern söker sig rådjuret gärna till grova skogar, där det tunna snötäcket gör att det är lättare att röra sig och skaffa näring.  Såväl rådjuret som vitsvanshjorten har en näringsstrategi som liknar älgens strategi. Det som är avvikande för dovhjorten och kronhjorten, vilka hör till det stora rensläktet, är att de inte klarar sig på torra stjälkar, vilket ovan nämnda djur och nötdjur gör. Det cellplasma i vätskeform som finns i växtcellerna är viktig för alla tre arter för att klara den mineral- och proteinbrist som orsakas av vintern.

Levnadssätt

Rådjuret är ett revirdjur och dess revirbeteende är kraftigast från april till slutet av brunstperioden, som infaller kring september.  Rådjuret märker reviret genom att gräva små gropar i marken och genom att gnida luktkörtlarna mot träd och buskar. Med reviret försöker rådjuret trygga förökningsframgången och näringslagren. Honorna har inte lika noggrant avgränsade revir, utan de lever på så kallade hemområden, som delvis kan vara överlappande. På vintern kan rådjuren flocka sig vid bra matplatser. Det är typiskt för rådjuret att vandra och därför kan det enkelt sprida sig till nya bosättningsområden. Unga avvanda kalvar kan röra sig upp till hundratals kilometer. I en ålder på cirka tre år har rådjuret hittat en lämplig livsmiljö, där det stannar. Därefter är rådjuren väldigt platstrogna.

Fortplantning

Rådjuret blir könsmoget i ett års ålder. Brunsttiden är i juli-augusti. Rådjuret har fördröjd fosterutveckling: äggcellen fäster sig i livmoderväggen först efter fem månader, kring årsskiftet, och börjar då utvecklas. Honan föder i månadsskiftet maj-juni och en rådjurshona som är i bra skick kan föda till och med trillingar. Nyfödda kalvar är prickiga och hålls cirka en månad vid sin skyddsplats, där moderdjuret matar dem cirka 3–7 gånger per dag. Honan driver ut kalvarna vid ett års ålder, precis före nästa kalvning.

Jakt

Rådjur har flyttats till Finland från Ryssland, från Karelen till Tyko i Egentliga Finland. Beståndet från Nuuskakaira i Torneå flyttades också till samma landskap.

Vid jakt av rådjur används en stövare, vars mankhöjd får vara högst 28 cm. Det är möjligt att spåra rådjur ensam med en hund, men ofta sker jakten i lag, liksom fallet är med älg. Det är tillåtet att använda hund först från och med slutet av september. Tidigare på hösten lämnar honan sina kalvar om den jagas av ett hunddrev och låter sig själv jagas. Därför är det möjligt att en hona skjuts ensam av misstag, även om kalvarna finns i närheten. Smygjakt, som är allmänt i Kontinentaleuropa, har blivit föremål för allt mer intresse också i Finland.

 

Skriva ut

Riistakolmiot.fi