Tjäder (Tetrao urogallus)

Metso. Kuva: Petri Timonen

Kännetecken

Tjädern har en särskild ställning bland våra fåglar. Den är våra vildmarkers stolthet och symbolen för våra momarker och samtidigt vår största skogshönsfågel. En tjädertupp väger cirka fyra kilo, medan en tjäderhona väger cirka två kilo. Följaktligen är en tjädertupp dubbelt tyngre än en hona. En tjädertupp svart-, brun- och gråspräcklig. I armhålan finns en vit fläck och den har ett rött svullet ögonbryn.  Tjäderhönan och orrhönan liknar varandra mycket. Det tydligaste kännetecknet för en tjäderhona är dess stjärt med en rund spets. Tjäderhönans allmänna färg är grå- och ljusspräcklig. Bröstet är rostrött och det kan finnas vita prickar på ryggen. Tjädertuppen flyger iväg med buller och brak och kapar kvistar på tätbevuxna platser. Också den bruna tjäderhonan flyger iväg med ett dån.

Förekomst

Tjädern finns i hela landet ända upp till tallgränsen. Under de senaste 40 åren har tjäderbeståndet rasat kraftigt, i Södra Finland lokalt upp till 80 procent. Orsaken till detta är i stor utsträckning fragmenteringen av livsmiljön och människans åtgärder; dränering, skogsbilvägar, trafik et cetera.

Tidigare har en cykel på 6–7 år observerats i tjäderbeståndet. Denna har dock så gott som helt och hållet försvunnit under de senaste åren. Numera observeras mest enskilda fåglar, inte flockar, vilket var fallet tidigare.

Livsmiljö

Tjäderns habitat kan vara upp till flera hundra hektar stora. Vad gäller landskapet har tjädern väldigt olika krav på livsmiljön under årscykelns olika faser. Det får inte finnas för stora öppningar, såsom vattendrag. En grundläggande förutsättning för att bevara tjäderbeståndets livskraft är ett fungerande spelplatsnätverk. Idag är skogarna för fragmenterade och det finns enbart några tjädertuppar på spelplatserna. Dagreviren för tuppar som har revir på spelplatserna sträcker sig upp till en kilometer från den egentliga spelplatsen. Det är viktigt att det inte finns stora öppningar på spelområdena och att underväxtgranar inte röjs i onödan. Det ska finnas skogar i så naturligt tillstånd som möjligt i spelmiljön.

Levnadssätt

På vintern lever tjädern nästan helt och hållet på tallbarrsdiet. Honorna trivs i unga och täta tallskogar, medan tupparna finner sig väl tillrätta i stora tallar på momarker eller i myrtallar. De mest gynnsamma näringsträden är träd som skadats av skogbränder eller av blixten eller långsamt växande tallar på tallmyrar. På sommaren är näringen mångsidigare och tillgången till tidig grönska, särskilt tuvull, är viktig. På sensommaren duger olika bär bra; blåbär, hjortron, odon, kråkbär et cetera. Tjädern har anpassat sig till stränga vintrar utomordentligt bra. Den gräver sig ner i snögropar för att skydda sig från köld och rovdjur. I allmänhet är en mild vinter sämre än en traditionell vinter med tjockt snötäcke och minusgrader för tjädern. I slutet av vintern börjar tupparna samlas i närheten av spelplatserna. Honorna förflyttar sig till dessa områden först på våren, under den egentliga speltiden. Efter speltiden är dödligheten bland tjädertuppar som högst. Spelet har krävt mycket energi och därtill har den pågående ruggningen försämrat flygförmågan.

Häckning

Tjädern spelar i stora grupper.  Spelet kulminerar kring valborg. Honan väljer sin partner genom att noggrant pröva och jämföra hanarna. Enbart ett fåtal tuppar får para sig. En topptupp vaktar sina hönor och kan strida häftigt på spelplatsen.  Honornas reden kan finnas var som helst i skogen.  Tjädern lägger i snitt 7 ägg i en skyddad bofördjupning. Att boet förstörs, till exempel av skogsvård eller rovdjur, är ett stort problem för tjädern.

Jakt

Tjädern är ett viktigt och eftertraktat byte. Lämmar, fällor och snaror som användes tidigare förbjöds i jakten av tjäder och orre 1934 och i norra delarna av Finland 1962. På senare tider har tjädern jagats främst med hönshundar. Det genomsnittliga tjäderbestånd som kan jagas omfattare endast 750 000 fåglar. Idag uppgår tjäderbytet till cirka 35 000 individer per år. Jakten borde inrikta sig på unga individer. Gamla tjädertuppar är viktiga för spelframgången och förökningsvärdet hos gamla honor är till och med fyra gånger högre än hos unga individer. Under dåliga tjäderår begränsas jakttiden eller så fredas arten helt och hållet.

Skriva ut

Riistakolmiot.fi