Rapphönan (Perdix perdix)

Kuva: Jaakko Vähämäki / Vastavalo

Kännetecken

Rapphönan är en hönsfågel med satt och rund kroppsform samt relativt litet huvud. Huvudet skiftat i orange och ryddsidn är brunspräcklig. kroppssidorna är brunstreckade. Hanen har en hästskoformad teckning på buken, hos honan är teckningen svagare eller saknas helt. Buken går i grått och stjärtpennorna har rödbruna kanter. raphönan väger 350–450 g.

Förekomst

För ett halvsekel sedan förekom rapphönan över landets södra halva upp till södra Lappland i norr. Sedan minskade stammen kraftigt och förekomsten blev begränsad till landets västkust, Nylands östra delar och Kymmenedalen. Under de sista tjugo åren har stammen igen fördubblats och utbredningen har vidgats. Då stammen var som minst uppskattedes den uppgå till endast 8 000 par. Numera uppskattas vi ha 15 000–20 000 par rapphönor, men stammen uppvisar stora årliga växlingar.

Orsakerna till stammens nedgång är troligen många, men de hänför sig till förändringar i jordbruket såväl effektivering av markbruk som en mera ensidig produktion. Till följd av förändringarna kringskars ungfåglarnas näringstillgång som ledde till försämrad ungproduktion. Rovviltets roll har debatterats mycket, men samtidigt som rapphönan gick tillbaka minskade också antalet kråkor, duvhökar och sparvhökar. Rovdjur kan förorsaka betydande förluster i rapphönsens vinterflockar, men någon entydigt negativ effekt över större områdendet har inte påvisats.

Stammens ökning på senare år är en följd av en förbättrad miljö. Omkring tio procent åkerarealen ligger i träda (skydd och näring), åkerrenarna är bredare (skyddade boplatser och mera näring för ungfåglarna), det finns mera ogräs (ungfåglarna äter insekter på ogräs och de fullvuxna frön av ogräs) och en större del av åkerarealen blir inte plöjd på hösten (mera frön och gröda tillgänglig) och på vintern finner rapphönsen föda på gårdsplanernas utfodringar och viltutfodringar på åkermark. Ett varmare vinterklimat gynnar också rapphönan. Rapphöns har utplanterats i årtionden, men häckningstätheten har inte ökat då de utsatta fåglarna har varit av mellaneuropeiskt ursprung och fålarna inte kunnat anpassa sig till rådande förhållanden.

Levnadssätt

Rapphönsen lever större delen av året i flock. Flockarna skingras i mars-april då de parade fåglarna söker egna revir. Reviren kan vara belägna flera kilometer från flockens övervintringsmark (de längsta avstånden kan uppgå till 15 km).

Häckning

Rapphönan lägger sent, i slutet av maj eller början av juni, då vegetationen stigit så att den ger skydd åt det öppet liggande boet. Efter misslyckad häckning kan honan lägga en ny kull ännu i början av juli. Rapphönans normala kullstorlek är 17–18 ägg, men de största konstaterade äggkullarna har haft 26 ägg. Äggen kläcks normalt i slutet av juni eller början av juli. Bägge föräldrarna leder ungarna, vilka genast från början självständigt söker föda. Ungarna flyger något då de är halvannan vecka gamla och redan i två veckors ålder är deras flygförmåga god. Ungfåglarna uppnår fullvuxen vikt i tremånders ålder.

Jakt

Rapphönan kan jagas 10.9.–31.10. i Österbottens, Södra Österbottens, Mellersta Österbottens och Norra Österbottens landskap. I andra delar av landet är jakt tillåten på tillstånd från Finlands viltcentral. Också på tillåtna områden har jaktvårdsföreningarna ställvis fredat rapphönan. Största delen av rapphönsbytet fås i Österbottens och Kust-Österbottens områden och bytet varierar mellan  1 000 och 2 000. De sista åren har bytet varit något större och under toppåren 2009 och 2010 nedlades 5 000–6 000 rapphönor. Rapphönan jagas med stående fågelhund.

Skriva ut

Riistakolmiot.fi