Utter (Lutra lutra)

Kuva: Esa Ervasti / Vastavalo

Kännetecken

Uttern har anpassat sig utomordentligt väl till vattenlivet. Den har en vattentät päls, en strömlinjeformad kropp och simhud på fötterna. Utterns huvud och svans är plattformade. När uttern dyker stänger den sina näsborrar och öron. Uttern är 50–100 cm lång och 3–15 kg tung.

Förekomst

Uttern är ett fredat viltdjur som förekommer i liten omfattning. I den senaste bedömningen av utrotningshotade arter (2010) klassificerades uttern som utrotningshotad. Tidigare var uttern ett viktigt pälsdjur, men på grund av överdimensionerad jakt krympte beståndet i sådan utsträckning att den fredades 1938–1950. När beståndet återhämtade sig, tilläts jakt på nytt. Därefter krympte beståndet igen och uttern fredades på nytt 1974. Därefter har beståndet återhämtat sig och i medlet av 1990-talet uppskattades det att det bestod av 1 000–3 000 individer.

Utifrån den analys av beståndsförändringen som gjorts genom att avbilda material från vilt- och rovdjurstrianglarna har beståndet fördubblats under åren 1989–2013. Samtidigt har arten på nytt spridit sig till områden från vilka den försvunnit tidigare i söder, väst och norr. Trots tillväxten är beståndet fortfarande så svagt framför allt utanför de tätaste områdena i Insjöfinland att jakt fortfarande inte tillåtits.

Livsmiljö

Uttern är helt beroende av vattendrag. Hanen lever den största delen av året ensam, men honan rör sig med sina ungar fram till att de blir självständiga i ett års ålder. Hanens levnadsområden omfattar vattenrutter på 10–30 km. Honan och övriga familjemedlemmar rör sig på ett område med en diameter på högst 10 km. När en utter rör sig från ett vattendrag till ett annat kan den avlägga långa skogssträckor.

Levnadsvanor och näring

Utterns huvudsakliga näring består av groda och fisk, som den fångar genom att dyka. Kräftornas andel av näringen är liten. I små floder, bäckar och diken är inte bytesbestånden stora och av den anledningen rör sig uttern på stora områden.

Fortplantning

I milda klimatområden förökar sig uttern under alla årstider, men i Finland föds ungarna så gott som enbart på sommaren. Antalet ungar uppgår oftast till två, sällan till en eller tre. Uttern föder endast vart annat år, uppenbarligen på grund av att ungarna stannar hos moderdjuret under en lång tid. Hanen måste ständigt vara i rörelse för att hitta en dräktig hona i sitt levnadsområde. Honor som rör sig med ungar ska undvika hanar, som kan vara aggressiva och döda ungarna.

Jakt

Uttern är fredad och det är förbjudet att jaga utter. Med särskilt tillstånd har det varit tillåtet att avverka individer som orsakar särskilda skador vid fiskodlingar. Antalet individer som avverkades uppgick till 11–26 åren 2000–2007 och därefter under 10.

Skriva ut

Riistakolmiot.fi