Inrättande av vilttrianglar
En vilttriangel inrättas på ett önskat område på kartan (1:20 000). Inventeringsgrupperna planerar själva triangelns placering på så sätt att triangeln är placerad på ett meningsfullt sätt. Målet ska vara att placera triangeln fördelaktigt i skogen och undvika att den går över stora åkrar eller sjöar. Man ska särskilt undvika floder och våtmarker, som kan vara svåra att korsa såväl på sommaren som på vintern. Vid sommarinventeringen ska man gå runt åkrar och sjöar utan inventering, men under vinterinventeringen kan man i allmänhet dra ett spår direkt över åkrar och vattendrag. Triangeln ska finnas i skogen så slumpmässigt som möjligt, då olika skogstyper är representerade längs med triangeln ungefär i samma förhållande som på området i fråga. Också kalhyggen är skogsmark, följaktligen ska inte heller sådana områden undvikas. En triangel ska inte inrättas i närheten av utfodringsplatser och sådana ska inte inrättas i ett senare skede i närheten av triangelsidorna, eftersom spårtätheten under vinterinventeringen då kan nå onaturliga höjder.
Triangelns stora storlek och regelbundna form garanterar att inventeringsrutten oundvikligt är så gott som slumpmässig, det vill säga att representativiteten för olika terrängtyper längs med linjerna i snitt är bra. Triangeln ska placeras på så sätt att transportförbindelserna till startpunkten (eller -punkterna) är bra. Eftersom själva inventeringen även i bästa fall är mödosam, finns det skäl att undvika extra besvär för att komma fram till startpunkterna. En triangel är permanent. Den får inte ändras från ett år till ett annat. Följaktligen finns det skäl att markera den med markägarens tillstånd så synligt som möjligt till exempel med målarfärg eller markeringsband. Det finns skäl att dra och markera linjerna noggrant: detta underlättar vandringen under själva inventeringen, ger möjlighet att fokusera på viltobservationer och tryggar jämförbara resultat. Trianglarnas skogsstrukturer förändras kontinuerligt, men så gör också skogsbilden i Finland. Trianglarna mäter det genomsnittliga tillståndet för skogsviltet i vårt land och effekterna av förändringar i skogsbilden på hur viltet trivs. En triangel ska antecknas på två kartor, den ena lämnar kvar hos inventeringsgruppen och den andra ska skickas till Naturresursinstitutet (riistakolmiot@luke.fi). Naturresursinstitutet skickar de kartkopior som behövs för inventeringen till inventerarna för varje inventering.
Det finns skäl att den som inrättar en vilttriangel är i kontakt med den egna viltvårdsföreningen eller Naturresursinstitutet (riistakolmiot@luke.fi). Då kan man utreda om det från tidigare finns en triangel i det planerade området eller i dess närhet. Samtidigt klargörs möjligheten att ta i bruk en vilttriangel som eventuellt inrättats på området, men senare lagts ned.
När du inrättar en ny triangel, ska du först göra ett utkast av triangelns placering på en kartbas. Skicka kartan och kontaktuppgifterna för ansvarspersonen för triangeln (namn, adress, telefonnummer, e-postadress, jaktförening och viltvådsföreningens namn) till Naturresursinstitutet (riistakolmiot@luke.fi). Därefter registreras triangeln i databasen och den tilldelas en egen ID-kod.
Apparater för satellitlokalisering, det vill säga GPS-apparater, är redan väldiga vanligt bland jägare och det lönar sig att dra nytta av de möjligheter som apparaterna erbjuder då en ny triangel inrättas och också i övrigt i triangelinventeringen. Med GPS är det möjligt att lokalisera triangelhörnen noggrant. Om ruttpunkter sparas med en intervall på till exempel 500 meter längs med linjen, kan man med GPS orientera väldigt noggrant och avstånden till ruttpunkterna gör det enklare att anteckna positioner för viltobservationer på kartan. Vid användning av en GPS-apparat finns det skäl att anteckna åtminstone triangelhörnen permanent.