Relantionstal för sommarinventering

Beräkningssätt för relationstal vid sommarinventering av en vilttriangel.

Täthet (T)

Skogshönsfåglar ska räknas på en 60 m bred huvudled. Tätheten uttrycks i antalet fåglar per kvadratkilometer skogsmark.

T = N / 0,06 L

N = antalet observerade fåglar, L = inventeringslinjens längd (km), standarden 0,06 är inventeringsledens bredd (km)

t.ex. 8 orrar: 8 orrar / (0,06 km * 12 km) = 11,11 orrar/km^2

Förändring (M)

Procentuell förändring i tätheten från det föregående året.

M = 100 (T(v) – T(v-1)) / T(v-1)

T(v) = innevarande års och T(v-1) = det föregående årets täthet.

Förekomstindex (I)

Förekomstindexet för året utgörs av avvikelsen från medelvärdet för perioden 1990–95, vilket har tilldelats värdet 100. Observera att detta relationstal avviker från det förekomstindex som använts för inventering av vattenfåglar på så sätt att medelvärdet för åren 1990–95 fastställts som “grundnivå” för jämförelsetalet.

I = 100 T(v) / TK

T(v) = täthetsvärde för granskningsåret och TK täthetssnittet under perioden 1990–95 (bild 4).

Andelen ungar

Procentuell andel fågelungar av alla observerade fåglar.

Kullstorlek

Snittantal ungar per observerad kull.

kuva_4_ kesalaskentaind

Exempel på täthetsvärdets förhållande till förekomstindexet vid sommarinventering. Förekomstindexets jämförelsetal, “basnivån för tätheten”, utgörs av medelvärdet för tätheten under åren 1990–95, vilken tilldelats värdet 100. Förändring (M) är täthetsförändringen i procent jämfört med det föregående året.

Vid sommarinventering ska hönsfågeltätheterna inventeras direkt utifrån inventeringsledens areal. Detta leder till en lite för låg uppskattning, eftersom alla individer som finns på linjen vid inventeringstidpunkten inte observeras (fåglarna undviker en grupp av inventerare som närmar sig). Enlig en svensk undersökning observeras cirka 60 procent av de vuxna tjädrarna och orrarna (hanar, honor utan kullar). Däremot påträffas kullar och deras moderdjur mycket mer effektivt, med en sannolikhet på nästan 100 procent.

Den lite för låga uppskattningen i resultaten av hönsfågelinventeringen kompenseras av att vilttrianglarna finns på lite mer parkdominerade platser än i genomsnitt. Dessa felfaktorer påverkar inte uppföljningen, eftersom deras omfattning är den samma från år till år.

Förekomstinventering på små områden

Trots att vilttriangelinventering är ett omfattande uppföljningssystem, är materialunderlaget ofta bristfälligt vid inventering av viltförekomsten på små områden. Det krävs grovt räknat en inventeringslinje på 100 km för att hantera den slumpmässiga variationen. Endast i undantagsfall är vilttriangeltätheten så stor att ett tillräckligt inventeringsmaterial direkt skulle stå till förfogande på till exempel kommun- eller viltvårdsföreningsnivå. Utifrån vilttriangelmaterialet har man tillförlitligt kunna visa att variationerna i viltbestånden är likadana i närliggande områden. Denna observation har skapat förutsättningar att kalkylmässigt lägga fram förekomstuppgifter för sådana begränsade områden där vilttriangelinventering inte gjorts. Till exempel inventering av hönsfågeltätheten för viltvårdsföreningar sker på så sätt att triangelspecifika tätheter samlas in inom en radie på 50 km från områdets mittpunkt. Värdet 1 ges för de triangelspecifika resultat som fåtts från en cirkel som täcker målområdet (de införs direkt i materialet) och värdet för trianglar som finns längre bort minskas linjärt fram till en radie på 50 km (dvs. att de har mindre betydelse).

T = S (T(i) P(i) ) / S P(i), där Ti är tätheten i triangeln och Pi triangelns viktkoefficient.

kuva_5ind

Tulosta sivu

Riistakolmiot.fi