Relantionstal för sommarinventering

Beräkningssätt för relationstal vid sommarinventering av en vilttriangel.

Täthet (T)

Skogshönsfåglar ska räknas på en 60 m bred huvudled. Tätheten uttrycks i antalet fåglar per kvadratkilometer skogsmark.

T = N / 0,06 L

N = antalet observerade fåglar, L = inventeringslinjens längd (km), standarden 0,06 är inventeringsledens bredd (km)

t.ex. 8 orrar: 8 orrar / (0,06 km * 12 km) = 11,11 orrar/km^2

Förändring (M)

Procentuell förändring i tätheten från det föregående året.

M = 100 (T(v) – T(v-1)) / T(v-1)

T(v) = innevarande års och T(v-1) = det föregående årets täthet.

Förekomstindex (I)

Förekomstindexet för året utgörs av avvikelsen från medelvärdet för perioden 1990–95, vilket har tilldelats värdet 100. Observera att detta relationstal avviker från det förekomstindex som använts för inventering av vattenfåglar på så sätt att medelvärdet för åren 1990–95 fastställts som “grundnivå” för jämförelsetalet.

I = 100 T(v) / TK

T(v) = täthetsvärde för granskningsåret och TK täthetssnittet under perioden 1990–95 (bild 4).

Andelen ungar

Procentuell andel fågelungar av alla observerade fåglar.

Kullstorlek

Snittantal ungar per observerad kull.

Exempel på täthetsvärdets förhållande till förekomstindexet vid sommarinventering. Förekomstindexets jämförelsetal, “basnivån för tätheten”, utgörs av medelvärdet för tätheten under åren 1990–95, vilken tilldelats värdet 100. Förändring (M) är täthetsförändringen i procent jämfört med det föregående året.

Vid sommarinventering ska hönsfågeltätheterna inventeras direkt utifrån inventeringsledens areal. Detta leder till en lite för låg uppskattning, eftersom alla individer som finns på linjen vid inventeringstidpunkten inte observeras (fåglarna undviker en grupp av inventerare som närmar sig). Enlig en svensk undersökning observeras cirka 60 procent av de vuxna tjädrarna och orrarna (hanar, honor utan kullar). Däremot påträffas kullar och deras moderdjur mycket mer effektivt, med en sannolikhet på nästan 100 procent.

Den lite för låga uppskattningen i resultaten av hönsfågelinventeringen kompenseras av att vilttrianglarna finns på lite mer parkdominerade platser än i genomsnitt. Dessa felfaktorer påverkar inte uppföljningen, eftersom deras omfattning är den samma från år till år.

Uppskattning av förekomst på små områden

Trots att vilttriangelinventeringen är ett omfattande uppföljningssystem, är materialunderlaget ofta bristfälligt för att uppskatta förekomsten av vilt på små områden. Det krävs minst ca100 km inventeringslinje för att hantera den slumpmässiga variationen, men hellre mer än 300 km inventeringslinje. Den tillräckliga sampelstorleken beror även på hur vanlig den aktuella arten är och hur mycket dess mängd varierar mellan områden. Endast i undantagsfall är vilttriangeltätheten så stor att ett tillräckligt inventeringsmaterial direkt skulle stå till förfogande på till exempel kommun- eller viltvårdsföreningsnivå.

Utifrån vilttriangelmaterialet har man kunna visa att variationerna i viltbestånden ofta är liknande i närliggande områden. Denna observation har skapat förutsättningar för estimering av förekomst även för sådana begränsade områden där vilttriangelinventering inte gjorts. Till exempel uppskattas hönsfågeltätheten för viltvårdsföreningar på basis av alla triangelspecifika tätheter inom en radie på 50 km från områdets mittpunkt. Vikten 1 ges för de triangelspecifika resultat som fåtts från en cirkel som täcker målområdet (de införs direkt i materialet), medan vikten för trianglar längre bort minskar linjärt fram till en radie på 50 km, så att deras betydelse minskar med ökande distans. Den viktade tätheten (T) räknas på följande sätt:

T = Σ (T[i] P[i] ) / Σ P[i], där T[i] är tätheten i triangeln och P[i] triangelns viktkoefficient.